In English below. Missförstå mig inte nu. Men jag har sett åtminstone en viktig landskamp innan när det var svårt att koncentrera mig, eller fullt ut köpa illusionen av att det är viktigt vem som vinner. Fotboll från läktaren eller framför Tv:n bygger på det, att man engagerar sig. Det finns såklart de som kanFortsätt läsa ”DAG 28 i SLC – Miraklet i Milano”
Månatliga arkiv:juni 2021
Gästbloggare / Guest blogger – FIRESfighter Valdemar part 2
In English below. Bra att ha grej och pinsamma pappa – gästbloggare Valdemar Mitt inlägg har mer visningar än pappas inlägg. Så jag leder bloggen över pappa och nu bestämmer jag i bloggen. 😉 Kolla in min bytarmaskin. Man lägger i något i röret som är närmast en själv och då kommer det ut tillFortsätt läsa ”Gästbloggare / Guest blogger – FIRESfighter Valdemar part 2”
DAG 26 i SLC – ambulansjakt och tilltagande hemlängtan
In English below. När läkarna i Växjö gjort bedömningen att Edith i var behov av specialistvård i Lund åkte jag hem. En ambulans förbereddes i Växjö för transporten och jag fick en stund på mig att åka hem och packa det nödvändiga. Det var sista gången jag var hemma på en och en halv månad.Fortsätt läsa ”DAG 26 i SLC – ambulansjakt och tilltagande hemlängtan”
DAG 25 i SLC – att ställas inför sin värsta rädsla
In English below. Läkarna hade inget val utan fick söva Edith igen efter första väckningsförsöket, det var enda sättet att lugna anfallet. Vi var rädda innan, nu slog overklighetskänslorna och paniken till. Det pratades om feberkramper och krampfeber. Lund konsulterades och man ändrade mediciner, eller ökade medicineringen kanske. Nästa väckningsförsök lyckades inte. Man avbröt ganskaFortsätt läsa ”DAG 25 i SLC – att ställas inför sin värsta rädsla”
DAG 24 i SLC – Glad midsommar!
In English below. Igår pratade jag hål i huvudet på ytterligare några stackars amerikaner om midsommar och sill. En stund senare knackade det på dörren. Det var en ur personalen på RMHC som hade fixat två sorters sill och knäckebröd, han hade köpt Ballerinakex också. Potatis, gräslök och gräddfil hade jag redan köpt. Vi harFortsätt läsa ”DAG 24 i SLC – Glad midsommar!”
Guest blogger / Gästbloggare – Dr Bollo
På svenska nedan. I am honored to be invited to contribute as a guest blogger. My name is Rob, and I’m Edith’s surgeon here in Salt Lake City. It’s been my privilege to get to know Edith and her family and play a role in her care. They are wonderful people. A little bit aboutFortsätt läsa ”Guest blogger / Gästbloggare – Dr Bollo”
DAG 23 i SLC – första dygnet, på IVA och med RNS
In English below. Från akuten rullades Edith till intensivvårdsavdelningen, vi följde med. Centrallasarettet i Växjö är inget universitetssjukhus och det finns ingen intensivvårdsavdelning specifikt för barn. Det innebär inte att det är sämre, det innebär bara att sköterskorna och läkarna behöver kunna vårda både barn och vuxna och på samma avdelning. Ingen på IVA varFortsätt läsa ”DAG 23 i SLC – första dygnet, på IVA och med RNS”
DAG 22 i SLC – skönheten är tillbaka, odjuret ska fortfarande besegras
In English below. Det är ingen bra känsla när man märker att erfarna ambulanskvinnor och -män blir stressade. Det blev de den natten i oktober när Edith blev sjuk. Jag har varit med om det några gånger till på Ediths resa. De är fortfarande professionella gör säkert precis allt de ska, men man märker påFortsätt läsa ”DAG 22 i SLC – skönheten är tillbaka, odjuret ska fortfarande besegras”
DAG 21 i SLC – tre veckor och snart fyra år
In English below. Två gånger har jag burit en medvetslös Edith ner för trapporna från sovrummet till väntande ambulanser. Bägge gångerna barfota på singeln. Bägge gångerna har hon varit inlindad i de brandgula ambulansfiltarna. Den första gången var jag aningen mindre otränad och Edith vägde lite mindre, den andra gången var i maj i år.Fortsätt läsa ”DAG 21 i SLC – tre veckor och snart fyra år”
DAG 20 i SLC – när världen krymper
In English below. Natten Edith blev sjuk krympte världen, tidsperspektivet ändrades och i princip allt som varit viktigt innan blev betydelselöst. Det skedde på några få sekunder den natten. Det tjöt i öronen, det flimrade för ögonen. Jag fick adrenalinryckningar i kroppen och krampartad andning. Jag förstod allvaret direkt även om jag inte förstod vadFortsätt läsa ”DAG 20 i SLC – när världen krymper”