Författararkiv:camol77

In English below. Den femte resan är avklarad, vi har hunnit fira midsommar med farmor och farfar, vi har firat Ediths kusins student och nu är vi hemma igen. Det var mysigt att ha med lillebror denna gången, han var en bra hjälp på flygplatserna – så länge man ständigt påminde honom om hans ansvarFortsätt läsa ”Att gå på fest utan att vara med (In English at the bottom of the post)”

In English below. Hej nu har jag varit i USA i 6 dagar. Det är andra gången jag är här och tredje gången jag bloggar. Jag har träffat Ollie och Olive. Jag har grillat hos Kitty och Tony, jag fick ett flygplan av Tony. För några dagar sedan var jag på sjukhuset med Edith ochFortsätt läsa ”Gästbloggare FIRESfighter Valdemar del 3 (In English at the bottom of the post)”

In English below. Vi kom fram till McDonalds-huset, RMHC, i Salt Lake City igår på eftermiddagen lokal tid. Det var nog lite längre än vanligt till SLC denna gången, i alla fall kändes det så, främst när det gällde flyget mellan Amsterdam och SLC. Trots att lillebror också var med på planet kändes de 10Fortsätt läsa ”Femte besöket i SLC och mammas mobil i Paris (In English at the bottom of the post)”

In English below. Det är nära nu, på tisdag åker vi igen. Denna gången verkar det som om vi trotsallt haft lite tur med tajmingen. Om jag tolkar informationen rätt så ändrade president Biden reserestriktionerna häromdagen. De nya reglerna börjar gälla på måndag och innebär bland annat att man inte behöver uppvisa ett negativt covidtestFortsätt läsa ”Ibland är det väldigt svårt att vara en familj (In English at the bottom of the post)”

In English below. Igår packade vi ambulansväskan igen, men vi behövde tack och lov inte använda den. Edith sov hela dagen igår, sen framåt kvällen kom första anfallet. Därefter kom fem, sex, sju anfall till under loppet av ett par timmar. Under anfallen kan vi inte göra så mycket, vi ser till att Edith liggerFortsätt läsa ”Ambulansväskan är packad och uppackad igen (In English at the bottom of the post)”

In English below. Vi försöker hålla i gång träningen – träning låter bättre än sjukgymnastik. Vissa dagar går det lättare, andra svårare och vissa går det inte alls. Det har inte blivit så mycket boxning, men lite styrke-/rörlighetsträning och stretching. Främst tack vare Ediths resursperson från skolan. Hon betyder väldigt mycket för Edith och förFortsätt läsa ”Tågång, myrsteg och ibland ett halvt steg tillbaka (In English at the bottom of the post)”

In English below. Edith har varit sjuk i snart fem år. Okontrollerad epilepsi som den Edith har är progressiv, det visar forskningen – även om vi mött vaga påståenden om motsatsen på denna sidan Atlanten. Sunda förnuftet säger att om man som barn slås ut av tuffa anfall flera gånger i veckan, ibland om dagen,Fortsätt läsa ”Aprilväder i maj (In English at the bottom of the post)”

In English below Det var länge sedan jag publicerade något inlägg, för länge sedan. Det var inte planerat. Ibland tvingar jag mig, men oftast är det nån form av terapi att skriva. Och jag har skrivit ett par utkast sen senast, men slängt dem. Det beror nog delvis på att jag väntat och hoppats påFortsätt läsa ”Att fira att dagen är slut (In English at the bottom of the post)”

In English below. Vi kom hem från den fjärde resan igår. Den gick bra, men flygresan är lång och tröttsam. Den nästan dygnslånga resan dörr till dörr och tidsomställningen hade varit jobbig även om det varit en semesterresa. Men nu är det ju inte semesterresor vi gör, det är resor för att ge Edith ettFortsätt läsa ”Vi är hemma igen – nästa resa blir den 15 juni (In English at the bottom of the post)”

In English below. Resan kändes längre denna gången än vanligt, den kändes väldigt lång, men den gick ändå förhållandevis bra. Edith sov några timmar i planet över Atlanten och resten av timmarna skämdes hon bort av kabinpersonalen. Hon fick glass från första klass, kex och choklad. Hon fick också ett par Delta-vingar hon kan sättaFortsätt läsa ”Resan startade 2017 och det är långt kvar (In English at the bottom of the post)”