Månatliga arkiv:oktober 2023

In English below. Det är ungefär två veckor sedan vi kom hem från den senaste resan. På många, de flesta sätt, är det skönt att vara hemma, även om första veckan präglades av jetlag och sömnbrist. Men det uppstår också en känslomässig trötthet, efter resan och de senaste sex åren som varit och nu börjatFortsätt läsa ”Två veckor sedan vi kom hem och lite mer frihet (In English at the bottom of the post)”

In English below. Vi kom hem i torsdags. Jämfört med resan till USA gick hemresan smidigt, även om den är väldigt lång och väldigt dryg. Edith mådde okey denna resan, betydligt bättre än på ditresan. Däremot är tidsskillnaden värre när man reser österut, de åtta timmarna man tappar på hemvägen tar längre tid att vänjaFortsätt läsa ”Idag har Ediths kamp pågått i 6 år (In English at the bottom of the post)”

In English below. Det slår aldrig fel. Så fort vi närmar oss toppen på brunnen kommer nån j-vel och drar ner oss. Ju högre vi klättrat, ju hårdare slår vi i bottnen. Efter en vecka av ganska hyggligt mående och anfallsfrihet för Edith, kom anfallen natten till torsdag och natten till fredag. Hela torsdagen kändesFortsätt läsa ”Solförmörkelse idag och i snart sex år (In English at the bottom of the post)”

In English below. I veckan har vi träffat familjen Lee, varit på Walmart och softat i parken. Men kanske viktigare ändå har vi varit på återbesök hos Dr Bollo och teamet och diskuterat hemfärden. I söndags kom familjen Lee hit på lunch. Vi bestämde oss för att äta i parken, dels för att det ärFortsätt läsa ”Vi kanske åker hem på söndag (In English at the bottom of the post)”

In English below. En vecka verkar ha gått sedan senaste inlägget, den har krupit sig fram, men känns på något sätt ändå försvinnande kort. Kanske framförallt för att det inte funnits så mycket att hänga upp dagarna på, mest instängd väntan. Måndagen var ett undantag, då var vi på sjukhuset och startade igång RNSen iFortsätt läsa ”Dags att betala (In English at the bottom of the post)”

In English below. Jag har aldrig seglat med familjen, aldrig varit på husvagnssemester med barnen, aldrig suttit i fängelse. Men jag tror att vi upplever den klaustrofobin, den instängdheten som jag inbillar mig kan uppstå efter två veckors regn i ruffen, med rastlösa och uttråkade barn utan mobiltäckning, på en camping med bortblåsta semesterförväntningar ellerFortsätt läsa ”Vi kan inte riva förtältet och bara åka hem (In English at the bottom of the post)”